Litet utdrag i en artikel författad av Dick Harrisson;
”Jag är skattebetalare och är intresserad att få veta vad du tänkte göra att aldrig mer publicera dynga om SD och dina privata åsikter om invandring svarar du inte på denna epost, så kommer du att få besök”.
Allra sämst mådde jag när jag flyttade blicken till de motargument mejlbombarna levererade. I två–tre mejl fanns ekonomiska kalkyler om flyktingmottagningens kostnader, men i alla andra – kanske ett femtiotal; jag har slutat räkna dem – var argumenten uttalat rasistiska. Ord som ”det handlar faktiskt om ras!” kopplades till hatiska angrepp på undertecknad för att jag stödjer ”massimporten av negrer från djungeln” och ”invasionen av analfabeter”.
Ja den Dick Harrisson som är svensk författare och professor i historia vid Lunds universitet som på ett mycket bra sätt kan berätta om historiska skeenden. Han råkade nämna något om invandring sett ur ett historiskt perspektiv eller som han själv skriver “huvudpunkten i min artikel är att (1) fredstida invandring är långsiktigt positiv för mottagarlandet, ett faktum som kan historiskt beläggas, och (2) det behövs en ny typ av problemformulering som betraktar invandring som ett positivt fenomen, som en resurs, och inte som något i sig negativt.”
Han blev helt överrumplad av det hat som han blev utsatt för via mail men vill man se mer är det bara att läsa på kommentatorsfälten om man är intresserad av att se hur en del kan uttrycka sig i denna frågan.
Vi som har Twitter och till viss del Facebook inom politiken och då speciellt i integrations/invandring/asyl/flyktingfrågan är inte ett dugg förvånade, tyvärr.
Vi vet också att för kvinnor är det speciellt illa. Kvinnor behöver inte ens skriva i dessa frågor, de behöver bara tycka och tänka så kan de drabbas av ett oresonligt hat som är väldigt svårt att föreställa sig. Skulle de sen skriva ordet feminism, ja då brakar helvetet bokstavligen löst.
Tyvärr finns det i stort som i smått, ett språkbruk och ett nedsättande av kvinnor som för mig är så obegripligt och som jag aldrig kan acceptera.
Jag själv och många av mina politiska vänner och även “ovänner” i partier som har en annan politisk uppfattning har inte den uttalat hatiska med personliga påhopp som finns från framförallt anhängare och politiker från rasistiska partier som tex SD. Visst finns det rötägg i alla grupperingar men långt ifrån det man ser från det hållet. Det enda vi slåss med är statistik, argument och olika synpunkter på vilken ideologi som är bäst ur ett samhällsperpektiv.
Tonen kan vara hård i talarstolen, twitter, FB och på debattsidor men när vi träffas vid fikapauser och andra sammanhang utanför “arenan” är tonen en helt annan. Man kan faktiskt tycka att människor med en annan politisk uppfattning vara väldigt sympatiska, roliga och trevliga att umgås med liksom man kan träffa på en sosse som man kanske inte har så mycket gemensamt med.
Att behandla och vara mot andra som man själv vill bli behandlad är ett talesätt som man inte mår illa av att följa…