Ett program som nu går på SVT är Nordiska hus. Ett program om sex stycken fantastiska bostadshus i Norden mellan 1930 till 60-talet. Och om de arkitekter som stod bakom husen.
Arkitektur är väldigt vittomspännande, roligt och intressant och bygger mycket på den klassiska triaden: skönhet, styrka, användbarhet.
Många olika stilar, inriktningar och bland en del också extrema tankar. Just det estetiska och tankarna kring hur ett boende, ett hus, en miljö kan skapas för att bli något mer än ”bara” en plats att vara på är spännande. Serien som nu går är bra för man går igenom ett hus per avsnitt på ett mycket bra sätt, man lär sig, så att säga, att titta på lite annat sätt.
Har alltid varit intresserad av byggnader, byggnation och kollar gärna in program som handlar om detta. Ja hellre det än att kolla in alla dessa eviga serier som man försöker undvika, inte för att jag tycker det är ”ofint” eller tråkigt. Nej jag vet om man börjar titta då är man fast och sitter där och glor.
Tillbaks nu till sista avsnittet av Nordiska hus. Det handlade om en arkitekt som hette Ralph Erskine. En engelsk arkitekt som flyttade till Sverige strax innan kriget började. Tog färjan till Esbjerg för att därifrån på cykel! ta sig upp till Stockholm. Och passade på att under resan studera den nordiska men framförallt den svenska arkitekturen.
“Som inflyttad till Sverige och naturälskande människa såg Erskine klimatets och naturens inverkan på byggnadernas utformning. Han använde främst solljuset i skapandet av byggnader och stadsplaner. Solljus och solvärme utnyttjades effektivt vid placering och utriktning av byggnader i landskapet och “solfångare” skulle samla det svaga vinterljuset och reflektera det in i byggnaden. Ralph Erskine hade under hela sitt liv ett stort inflytande över den svenska och internationella arkitekturdebatten. Han verkade målmedvetet för arkitekturens politiska och sociala möjligheter i samhällsbygget.”
När jag började i Växjöhem som vice ordförande 2006 så fick jag höra namnet Ralph Erskine för första gången och namnet sades med andakt.
Det är faktiskt så att 7-vånings husen på Lassaskog, byggda 1954-55, var ritade av just Ralph Erskine. Vi som är lite äldre kommer ihåg att balkongerna från början hängde i kablar men fick i mitten av sjuttiotalet byggas om av säkerhetsskäl. Och som tur var ritades ombyggnaden av Ralph Erskine så det är fortfarande ”original”.
Lassaskog idag
Orginalbalkonger
Det roliga är att programmets hus, Villa Tesdorpf i Skövde byggdes strax innan Lassaskog. En detalj i det huset som jag kände igen var de små fönstren som finns i tvättstugan. Små, fyrkantiga, infällda som släpper igenom ljuset men är frostade så man inte ser ut eller in.
Alla i Växjö har sett husen och många har nog varit inne i husen. Det roliga med att kolla in program som detta är att man börjar kolla lite mer på just hur hus är byggda, på detaljer och vilka tankar kan ligga bakom lösningarna.Detalj, fönster vid tvättstuga.
En del säger “huset är arkitektritat” och menar då lite mer exklusiva och dyra hus. Men det är ju så att alla hus är arkitektritade. Allt har en tanke och mening, ja t.o.m de sk miljonprogrammen har en viss form och mening trots att de byggdes i större volymer. Inget fel på planeringen i hus från denna perioden. Ofta väldigt bra och funktionell planlösning. Problemet var att husen blev för många och i samma stil så det blev enformigt och tråkigt.
Tänkte återkomma lite om mitt eget hus, vem som ritat och vilka andra hus han gjort här i Växjö.
Till dess, ha det bra där ute…