Så lyder rubriken på en debattartikel av Jennifer Wegerup i Aftonbladet idag. Jag är ganska övertygad om att det inte var skälet till att man mellan 6 partier och med stöd av V kom överens om spelregler som partierna kan förhålla sig till utan att få utpressningskrav från SD. Det verkar som en del glömt att själva kärnproblemet var/är att SD lovade att stjälpa vilken regering som än kom till makten om man inte ovillkorligen gick med på deras krav.
Ett nyval hade bara förlängt pinan och man hade stått inför samma faktum igen. Att ett parlament blir lamslaget har ingen någon vinning av som tar politiken på allvar. Alla partier kan tänka sig att förhandla och kompromissa i många frågor men att ge SD makt med deras syn på bla demokrati (inskränkningar i tex religions och yttrandefrihet) och uttalat islamofobiska, homofobiska, anti-feministiska, tror absolut inte på global uppvärmning och följer inte praxis i riksdagen så tycker jag att det var en alldeles rätt åtgärd för att kunna styra Sverige framåt.
Vi ser även i dagens AB att en del “allianstoppar” (blir man alltid om man säger något emot partiledningen) tycker det är tid för att börja lägga egna budgetar och inrikta sig på sina egna partier istället för Allianspartiet. Jag hoppas verkligen att man nu lyfter blicken bort från “sandlådan” (som en del kallar det) och börjar prata politik, om hur och varför det är viktigt med att vi kämpar för ett bättre och mer sammanhållet samhälle men med lite olika politiska lösningar på problemen.